Fy fan att jag inte dog

av rädsla idag.

Donna och jag var i skogen och plockade svamp. Gick till bilen för att fika och Smilla satt i den öppna bakluckan och fikade med oss. Vi gjorde oss färdiga för att gå en runda till och Smilla hoppar ur bilen och går framför den. Då kommer postbilen i 40 - 50 blås på den lilla skogsvägen.

Jag min vana trogen visslar till för att Smilla skall komma till mig, men tänker mig inte för. Smilla är nämligen i diket på andra sidan vägen vilket jag INTE uppmärksammat, och postbilen bränner förbi samtidigt som Smilla hör min vissling och springer upp från diket.

Tack gode gud att Donna var så snabbtänkt och rådig och skriker STANNA till Smilla så hon stoppar upp i exakt de sekunderna det tar för bilen att susa förbi med centimeter ifrån henne.

Smilla rusar ut i gatan precis bakom bilen och undkom döden med en hårsmån. Hade Donna inte skrikit hade Smilla hamnat under bilen och mött döden i skogen mitt framför våra ögon.

Fy fan så vidrigt. Kommer att drömma mardrömmar i natt misstänker jag. Min lilla Pitbullpudel som jag älskar så mycket.



Älskar Donna lika mycket faktiskt :)