Mina barnbarn Lone 9 år och Wide 7 år önskade sig en katt för 5 år sedan. Jag och Gabrielle började leta på nätet efter katthem. Hittade Djurhjälpen i Vaxholm, och Gabrielle hittade en katt som vi skulle åka och titta på, en svart honkatt. Vi åkte dit och Lone och Wide fick en visning av en underbar kille som verkligen tog sig an tjejerna.
Gabrielle var i köket och hälsade på den svarta katten. Under tiden satt Lone och jag i soffan i hallen och då hoppade en randig kisse upp till Lone och strök sig mot henne och liksom pussade henne.
Ja, nu har ni nog förstått att det var kärlek vid första ögonkastet så Hamlet som han då hette fick följa med hem. Flickorna döpte honom till Leon och lyckan var fullkomlig. Leon är mer som en hund och väldigt sällskaplig och gillar att bli klappad av de flesta han träffar, inne som ute.
Lone och Leon har från första stund varit bästa vänner och det syns verkligen att dom tycker om varandra. Katten lyssnar på Lone och pratar mycket med henne. Han sover även hos henne varje natt. Leon gillar att vara ute, så han får gå ut men tas in varje kväll av Gabrielle. Ibland åker jag dit och släpper in honom på dagen om det är kallt ute. Vissa dagar får han stanna inne även om han jamar som en tok, för att det är för kallt för att gå ut.
Gabrielle har en granne som bor mittimot i trappen som inte gillar katter. Hon är allergisk och retar sig på att Leon får gå ut. Ibland har någon släppt in honom i trappen och då blir hon irriterad och otrevlig. Leon har även öppnat grannens ytterdörr och gått in till henne.
I början på Nov fick Gabrielle ett anonymt brev där det stod att det var djurplågeri att låta katten gå ut. Det stod vidare att om Gabrielle inte tog hand om katten så borde hon ge bort den. Gabrielle tar hand om sin katt och älskar sin kisse, just därför får han gå ut eftersom han har kattkompisar på gården och gillar att ligga i buskarna och spana.
Gabrielle misstänkte att det var grannen som skrivit brevet. Några dagar senare var Leon som bortblåst. Gabrielle och tjejerna letade och satte upp lappar men ingenting hörde dom. Ingen katt hos polisen heller.
Leon är öronmärkt så skulle någon lämna in honom så var det lätt att spåra Gabrielle eftersom hon står som ägare. Men ingen Leon kom hem och Lone deppade ihop och var så ledsen varje kväll, ingen katt i sängen. Lone började räkna dagarna som Leon var borta.
Tiden gick det blev Jul, ingen katt. Januari och Februari nu hade han varit borta i 3 mån. I Torsdags ringer det på min hemtelefon och det är en kvinna från Djurhjälpen som frågar om jag saknar en katt. Nej, inte jag men min dotter. Så berättar kvinnan följande.
Hon har fått ett samtal från en kvinna i Bagarmossen 5 mil från oss. En randig katt med öronmärkninge har setts på en gård där och blivit insläppt av flera personer och även matad. Vi pratar en stund och kommer snabbt fram till att det är Leon. Jag får telnummret till kvinnan och ringer henne. Hon tog in honom när det var över 20 - ute för att han var mager, tuffsig och satt och skrek. Hon kollade hans öronmärkning och ringde runt till olika katthem och kom så till djurhjälpen som hade honom registerad som såld till Gabrielle för 5 år sedan.
Kvinnan pratde med folk på gården och kollade om någon visste vems katt det var. Flera stycken på gården hade matat honom och haft honom inne från kylan.
En man sa att katten bodde i en trappuppgång hos en kvinna med 2 barn. Så då släpptes Leon ut. Samtidigt som kvinnan släpper ut Leon så ropar en kvinna från just den porten, det märkliga är att hon ropar -LEON ????????
Kvinnan går fram och frågar -Är det din katt men får inget svar bara en sur blick så tar hon snabbt in katten i porten och går upp för trapporna.
Det börjar ticka i skallen på mig och tankarna far omkring. Hur vet hon att katten heter Leon, jo hon måste känna någon på Gabrielles gård som hört Gabrielle ropa på Leon. Jag frågar kvinnan hur damen som ropade på Leon ser ut och hon är mörkhyad och märkligt nog så är Gabrilles granne det också. En koppling kanske, systrar svägeskor, eller kompisar. Jag bestämmer med kvinnan att jag och Gabrielle skall åka till Bagarmossen som idag och det gör vi.
Kvinnan går med och visar oss porten och precis då kommer den mörkhyade kvinnan ut. Jag går fram och presenterar mig. Hon har en bussbiljett i handen och säger att hon skall med bussen. Jag säger:
-Jag kör dig dit du ska, men först ska vi hämta vår katt.
-Ahhh, jaha vad bra för här kan han inte bo, svarar hon och flinar lite fåningt.
Sedan blir det naturligtvis massor av frågor från oss och hur det kommer sig att Leon nu bor eller ja bor på hennes gård. Hon hade tyckt så synd om katten då hon sett honom på Gabrielles gård, stackarn fick ju vara ute.
Så hon tog den med sig ????????????
DAAAAAAA, man stjäl väl inte en katt för att den är utomhus. Han fick ju inte vara inne hos henne, utan gick ute i kylan och skrek så andra tog hand om honom.
Snabbt fattar vi att Gabrielles granne och kvinnan är systrar och att dom tillsammans planerat stölden av Leon och flyttat honom till en annan miljö men lik förbannat så fick han inte vara inne så mycket utan lämnades till sitt öde.
Hon ville inte ha honom inne för han hårade och hon var allergisk. Men vad FAN stjäl man katten då för. Jo, för att man tror att man är gud och inte en vanlig granne utan man ska minsann visa att får katten vara ute så kan den försvinna.
Ungar blunda nu JÄVLA IDIOTER. Jag var så arg så Gabrielle drog mig i jackan för att jag INTE skulle kasta mig över kvinnan.
Hon säger så motsägelsefulla saker så vi vill inte ens prata med henne. Vi förstår precis hur det hela har gått till
Gabrielle ber att vi ska gå upp och hämta Leon, hon vill bara komma därifrån, jag vill helst ta livet av kvinnan.
Hon öppnar dörren och där på hallgolvet sitter Leon och kvinnan sveper upp honom och trycker ner honom i famnen på Gabrielle som nu inte kan hålla tårarna borta. Leon trycker sig mot Gabrielle, han är mager, nästan apatisk och tuffsig och glanslös i pälsen. Han bara hänger där utan någon reaktion alls. Jag kramar om dom så vänder vi mot trappen och börjar gå ner.
Kvinna står där och skall också gå då vänder jag mig om och säger:
- Du kan ta bussen om du skall någonstans. Så går vi raskt ner för trapporna.
- Kom tillbaka hit upp jävla kärring skriker hon då.
Jag stannar upp och svarar. -Lugna ner dig och ja just det du och din syster är polisanmälda.
In med Leon i bilen så åker vi hem och överraskar 2 överlyckliga små tjejer som nu har fått tillbaka sin älskade katt. Tjejen har varit hos morfar och haft en mys e.m med honom.
Det övergår faktisk mitt förstånd hur man som vuxen kan stjäla en katt från 2 små barn, fast man VET vems katt det är och att ungarna älskar sin katt. För grannen har själv klappat och gullat med Leon när hon har haft sina barn på besök. Fattar inte hur en del är funtade. Tror inte det blir något av anmälan, men kanske en tanke att i fortsättningen ge fan i andras katter.
4 kommentarer:
men herregud vilken kärring måste vara nån som glämt ta sin medicin???
har aldrig hört på makan.
Way to go!! Tjejerna har fått bästaste presenten ever idag! Fått igen sin Leon!
*lycklig för Skolvägentjejerna*
Man upphör aldrig att förvånas... att det kan finnas så sjukt idiotiska människor!!
det är klart hon ska anmälas! det är stöld!! käringen måste lära sig hur man uppträder....
*morr*
skönt att tjejerna fick tillbaka sin älskling!
Skicka en kommentar