Mina 6 ankor gör mig så glad varje dag. Det första jag gör på morgonen är att öppna grinden åt dem så dom kan komma ut i stora inhängnaden. Under natten får dom sova i sitt lilla hus med staket runt hela lilla inhängnaden. Jag har även hönsnät som tak så att räven inte ska kunna äta upp dom. Fyller på vatten och häller upp mat åt dom.
Jag blir alltid stående en lång stund och tittar på hur dom sträcker på sig och flaxar med sina vingar. Det tar inte lång stund så springer dom som tokiga och försöker flyga. Hanarna är tyngre och kan inte komma över staketet men 2 av honorna Lali och Shanti klarar av det. Speciellt den helvita Lali måste bara över staketet varje dag.
Shanti på "fel" sida av staketet
Lali nöjer sig inte med att gå runt på tomten och picka i gräsmattan, nej hon måste utforska allt. I morse fyllde jag på vatten åt dem och var inne för att fylla på kannan, när jag kom ut var Lali borta. Jag letade runt hela tomten men ingen anka. Men vart är du, tänkte jag och började ropa Lali Lali Lali. Ganska snabbt hör jag en anka som svarar med sitt mjuka kackel, och knasfågeln sitter uppe på hustaket.
Kanske dags att flyga ner, eftersom de andra ankorna nu har fått musli att mumsa på.
Så tar hon sats och kastar sig ut i luften.
Ankorna bryr sig inte det minsta om hundarna utan vankar lungt omkring 3 hundar som ibland busar som tokiga.
Jag är faktiskt tokigt förälskad i mina ankor. Längtar till vintern då dom börjar värpa. Till våren blir det ankungar eller ällingar som det heter.
