I början på sommaren var han som vanligt ut och cyklade på morgonen. Han cyklar ner i en tunnel på cykelbanan och mitt i tunneln där den svänger går en man med sina 2 hundar. Den ena hunden är lös och går i cyklebanan, med påföljden att pappa kör rakt in i hunden och cyklar omkull ordentligt.
Mannen fråga snabbt hur gick det, sen försvann han från platsen. Pappa ligger kvar och har svårt at komma upp, en äldre dam hjälper honom. Pappa tar sig hem men kollapsar efter en stund, så ambulansen får hämta honom. Väl inne på sjukhuset så röntgas han och har då en spricka på njuren, flera knäckta revben och allmänt blåslagen. Han mår pyton i fler veckor, och går på starka medicine. Vi är upp i Juli och hälsa på och det är en gammal pappa jag träffar. Han har åldrats enormt. När han slutar med medicinerna mår han bättre.
Då är det dags för nästa händelse, han får en regnbågshinneinflammation och pupille fastnar på en plat i ögat. Det tar ca 6 timma för ögonläkaren att få "loss" pupillen, fy fanken. Så det blir ingen 50årsfest för pappa och hans sambo Marianne. Dom stannar hemma och tur var väl det.
I måndags morse gick han upp och kände sig lite konstig, går in på toaletten, men sätter sig på toastolen, sen minns han inget mer. Hjärta slutad slå och han tuppar av och faller i golvet med en duns så Marianne rusar upp och möter den hemska synen av en livlös sambo på golvet. Hon ringer ambulans som kommer med ilfart. På sjukhuset så konstatera dom att pappa behöver en Pacemaker så nu har han det inopererat i bröstet.
Vila några veckor sedan kan han börja cykla igen, vilket han gläds åt. Efter vår Londonresa ska vi åka upp en helg och mysa med pappa och Marianne, så nu får han lugna ner sig och inte drabbas av något mer. Älskar dig pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar