Nu har jag ankor

Micke och jag åkte till Norrtälje i Onsdags för att titta på ankor. Jag ville ha ällingar för att det är lättare att få ungar att bli tama än vuxna fåglar. Det fanns en hel del raser att välja på, men jag har haft Myskankor och vet att dom är personliga och mycket trevliga. Så jag valde två vit och två bruna. Hoppas nu bara att någon av om är en hane så det blir befruktade ägg framöver. Kan ifs byta ut en av dom så jag får en hane, men inte vill jag byta. Då får jag istället köpa fler.

Vi snickrade och fixade ett provisoriskt hus och en inhängnad åt ankgänget när vi kom hem. Måste ju rävsäkra dom små, så jag får ha kvar dom länge. Skall bygga ett större hus till vintern och en större inhängnad också. Dom skall vara i sin inhängnad ca 2 veckor för att vänja sig, sedan ska dom få gå fritt i trädgården då vi är hemma. Åker jag iväg så blir dom instängda så inte räven eller rovfågel tar småttingarna.

Retar mig lite på att vi rev ner den lilla lekstugan som stod på tomten då vi flyttade in här för 5 år sedan, den hade passat perfekt som ankhus nu. Nu ska jag komma på lite namn också för det måste dom ju få.



Här kommer en bildkavalkad på myskisarna









Lite ankfakta:

Myskankan härstammar inte från gräsanden, utan från den vilda myskanden i Sydamerika. Till Sverige infördes de någon gång i mitten av 1600-talet. Då kallades de ostindiska änder. De skiljer sig från andra ankor på många sätt. De flyger exempelvis mycket bättre. De kan vara ganska aggressiva och går inte så bra ihop med andra ankor. De låter inte som vanliga ankor, utan väser som gäss. Deras röda ansiktsfärg är karaktäristisk. Vikten ligger på 3-4 kg. Äggen väger minst 70 g och är vitgula. Myskankan är mycket fruktsam och får lätt två kullar per år med 12-20 ungar i varje. Den används ofta som ruvare för andra ankors ägg. Den ligger säkert, tar väl hand om ungarna. Av någon anledning går inte äggen så bra att kläcka i maskin. När myskankhonan äntrar dammen med sina ungar ser hon till att den är fri från andra badare, sedan lockar hon i ungarna, men ligger ofta kvar på marken och vaktar och är mycket noga med att föra in ungarna i skydd om det skulle börja regna.