Jaha sade mannen då åker den med dig hem då ? Nja, drog jag på svaret, jag kan inget om ankungar. Men nu har du hållt i den så nu är du mamma, så varsågod de är din.
Så fick jag Peggy som sedan visade sig vara av rasen Rouen, en hane eller drake som det heter. Han fick bo inne i källaren de först veckorna och matades med äggula och annat smarr, han växte och blev enormt tam. Han satt i soffan med mig och tittade på Tv, han lekte och busade med vår hund och han kom på inkallning.Han plockade i pälsen på katten som spann och njutning.
Lekstugan inreddes till ett ankhus och en badbalja ställdes på tomten. Peggy börjde bli stor och behövde sällskap av damer. Åkte til Vaxholm och köpte 2 myskankor Som fick heta Sally och Molly. Oj, vad lycklig Peggy blev över sina nya fruar. Ankorna fick gå fritt på tomten och ibland tog Sally och Molly sig en flygtur, men dom kom alltid hem igen. Eller så fick jag gå och leta efter dom. På natten stägdes dom in i lekstugan så dom fick vara ifred.
Underbara ankor som förgylld tillvaron för många i bostadsområdet både med ägg och kel. Dagis kom på besök och matade hela gänget. Dom fick gå fritt in och ut i huset och dom hoppade gärna upp i soffan med oss på kvällen.
Dom var mycket tama och gillade människor, men alla gillade tydligen inte dom. När vi haft dom i ca 1 ½-2 år kom jag ut en morgon för att släppa ut ankorna, då låg Molly död med bruten vinge på tomten och de andra var spårlöst borta. Mängder av fjädrar och blod var det utanför deras lilla hus. Stora stövelspår fanns på tomten av 2 eller 3 personer. Vi fick aldrig reda på vilka vidriga människor som gjort detta mot våra vänner ankorna. Hemsk upplevelse och min anktid var förbi, trodde jag.
Nu har vi sedan 5 år flyttat till en stuga i skogen. I morgon skall jag bygga en ankgård med fårstaket och hönsnät. Fixa ett ankhus och förhoppningsvis köpa mig en ankfamilj. Jag vill ha myskankor för dom är så personliga och mycket trevliga.
1 kommentar:
Så sött :)
<3
Skicka en kommentar